Det har varit några dagar utan arbete vid datorn – och det har varit riktig skönt. Hoppas att ni inte blivit oroliga för att bloggen inte har uppdaterats. Vi har även haft regn och åska de senaste kvällarna som har gjort att det inte gått att koppla upp sig. Vi har märkt att åskovädret varit på gång då luften förändras till hög luftfuktighet och står helt stilla…och svetten bara rinner.

Att vara här i Varkala ger lugn och avslappning och man kommer in i en helt annan rytm än hemma. Man accepterar att allt, som vanligtvis går snabbt, här tar betydligt längre tid. Man får räkna med att det tar drygt 1 timme innan du är klar med frukosten, och att lunch och middag tar ännu längre tid – trots att det enda du behöver göra är att beställa det du vill äta. Och det är helt OK! Vi tycker nu att det är ganska kul att titta på nyanlända västerlänningar som ilsket knackar på klockan med pekfingret för att illustrera till kyparen att det tar alldeles för lång tid. Undrar egentligen vad Indierna tycker och tänker om oss stressade västerlänningar…

I solnedgången mediterar vi nere på stranden sittandes i den varma sanden, till ljudet av vågorna, vinden som mjukt smeker längs kroppen och solens ljus som sakta ändrar färg från gult, orange till glödande rött, innan den helt försvinner ner i havet. Det har blivit lättare och lättare att skärma av allt annat som händer på stranden och bara stanna vid solnedgången. Och det är fascinerande att ingen solnedgång är lik den andra – alltid något som skiljer dem åt.

Nu ska det inte bli så långt uppehåll innan vi hör av oss igen!

Helena & Co