I morse när det var dags att kliva upp ur sängen, var det många som upptäckte att både yoga och skidåkning jobbar med hela kroppen. Jag misstänker att det är teknikträningen utan stavar som har satt sina spår, för träningsvärk var det återkommande ordet när jag frågade hur alla mådde.

Som min vän Lena utryckte det: ”Trodde jag var vältränad, men längdskidor är ju grymt jobbigt! Träningsvärk överallt!”

Så i början av yogaklassen var det stela muskler som stretade emot, men allt eftersom andetaget blev längre blev också musklerna mjukare och mer flexibla. Vi använde solmantrat som hjälpte till att öka värmen inombords och även höja temperaturen i rummet. Jag tror till och med att det var solmantrat som fick solen att komma fram ur morgonens molntäcke. Så även idag har vi njutit av härlig skidåkning i strålande solsken och plusgrader. Med klister under skidorna har man fantastiskt fäste i uppförsbackarna för att sedan glida snabbt nerför backarna.

Och det har blivit en paus eller två för att bara njuta av solen, naturen, den friska luften – och tystnaden.

Vid kvällens yogaklass var det skönt att få sträcka ut och mjuka upp trötta kroppar och ömma muskler. Det är en sådan fantastisk känsla när lugnet sänker sig i rummet. När alla är fokuserade på andetag och rörelse, på att jobba i sin takt och locka andetag och rörelse att bli längre och mjukare. Att vara här och nu!

Imorgon är sista dagen och jag ser fram emot mer yoga, skidåkning och solsken!

Helena & Co

www.yogaakademien.se