Vår kollega Karina Freij vid Yogaskolan i Östersund har skrivit en tänkvärd krönika om Rädsla vs tillit:

Häromdagen kom vår dotter nynnandes hem från skolan, och undrade om jag kände igen sången de lärt sig på musiken.

“Men flickan hon springer för livet, hos en skadskjuten kråka i famn

Hon springer mot trygghet och värme, för det som är riktigt och sant

Hon springer med tindrande ögon, hon springer på taniga ben

För hon vet att de’e sant, det som pappa har sagt, att finns det liv, är det aldrig för sent”

För mig påminner sången Flickan och kråkan om två viktiga grundkoncept i yoga, rädsla och inre tillit. Enligt yogans filosofi är vi födda med såväl en djupt rotat rädsla som en djup inre tillit, två starka krafter som är varandras motsatser.

Rädsla bottnas i en önskan att överleva, och visst behöver vi en del av det som självbevarelsedrift, men rädsla föder också tvivel, kan få oss att tappa modet och glömma vår riktning i livet.

Den inre tilliten, “sraddha” på sanskrit, är det som ger oss kraft att fortsätta springa, även när kråkan vi bär på är tung. Sraddha ger oss modet att fortsätta försöka även när något är svårt. Sraddha är också det som påminner oss om var vi är på väg och varför.

Så vi har alla båda dessa krafter inom oss, men frågan är vilken av dem som är starkast, vilken av dem som har makten. Tar vi våra beslut grundat på rädsla, eller grundat på en inre tillit och övertygelse? Och kan vi bestämma om rädslan ska få styra eller inte? En gammal saga förklarar det så här:

En man berättar för sitt barnbarn att inom varje människa bor två hundar som är i ständig kamp om vem som är starkast, vem som ska få bestämma. En av hundarna är Tillit, den andra är Rädsla. Efter en stund frågar barnet vem av hundarna som kommer att vinna kampen. “Den du föder bäst” svarar mannen.

Hur kan vi då föda tilliten bäst, göra den starkare än rädslan? Sraddha är inte en tro på något utanför oss själva, utan en tillit djupt inom oss själva. Yoga är också något vi bara kan göra för oss själva, ingen annan kan utöva åt oss. Kan man uppnå en positiv förändring med yoga så har man skapat den själv och det kan verkligen stärka den inre tilliten.

Ett tydligt exempel jag alltid kommer att minnas är en kvinna som kom till mig och bad om hjälp för sömnproblem hon haft under lång tid. När hon kom tillbaka efter några veckor hade hon gjort sin yoga varje dag, sovit sin första hela natt på 20 år och sa “nu vet jag att jag har ett redskap, nu är jag inte rädd för att inte sova längre”.

När tilliten kommer in genom dörren smiter rädslan ut bakvägen.

Tack Karina!